Den här boken berättar i ord och bild om ett gammalt torp i norra Smålands skogsland. För över 100 år sedan friköptes det av den siste soldaten där, och han och senare hans familj fortsatte att bruka stället till mitten av 1980-talet. Soldaten, Carl Gustaf Ring hette han, var en bror till min farfar, som också han var indelt soldat, i grannsocknen.Hans dikter tar oss med djupt in i vidder av tystnad, där en människa blir synlig som både fysisk och andlig varelse. Jag hade glädjen att under de sista tre åren av Haines´ liv brevväxla med honom, och redan då visste jag att jag ville översätta ett urval av hans dikter till svenska och ge ut i en liten bok. Nu är boken färdig!

Jordbruket byggde på självhushåll och naturaekonomi. Men familjens liv, i all sin yttre enkelhet och inre förnöjsamhet, var idel rikedom. De begärde inte mer än vad de redan hade. Något isolerat liv var det inte fråga om. Världen gjorde sig påmind. Men de flesta längtade ingenstans. De var redan framme.

Berättelsen om Bolöt bygger på ett ovanligt rikt dokumentärt material: såväl hundratals brev, som modern Annette under flera decennier kontinuerligt skrev till en utflyttad son, som en stor mängd fotografier från alla år som denne son lämnade efter sig. Många svenskar har en bakgrund i den torparkultur som en gång bredde ut sig i Sverige. Bolöt blir en spegel för dem alla.